baglady

Tiden har verkligen flygit förbi! Snart har jag varit i Thailand i tre månader och det känns helt orealistiskt. Dels känns det som om jag har varit här så mycket längre, saker jag har upplevt och varit med om, hur kan de rymmas i ett tidsspann av bara tre månader, Det borde vara tre år! Samtidigt som det känns som om jag kom för tre veckor sedan.

 

Snart har jag gjort halva min volontärstid här. Bara tanken på att åka tillbaka ger mig hjärtklappning. Jag vill inte åka härifrån. Visst saknar jag Sverige, familjen, vännerna och maten. Men jag saknar inte hur alla därhemma tar sin frihet och rättigheter för givet. Konsumtionshetsen som sker i Sverige får det att vända sig i min mage. Speciellet när jag har sett hur lite andra människor klarar sig på. Jag mår också dåligt när jag tänker på hur jag levde mitt liv i Sverige. Hur jag kunde ha på min dator en hel helg utan att det berörde mig. Eller hur jag ibland diskade under rinnande vatten. Hur tänkte jag då? Jag trodde jordens resurser räckte gott och blev över. Men så är inte fallet. Hela världen hänger ihop och om inte vi i västvärlden vaknar upp och tar vårt ansvar snart kommer det att sluta mycket illa för alla.

 

Jag är så otroligt glad att jag fick chansen att komma hit. Jag trodde att det var jag som skulle undervisa människorna här, men jag hade aldrig räknat med att det skulle vara jag som var den som fick så mycket ny kunskap.

 

 

Stay blessed

BagLady

 

 

 

Hej alla underbara,

 

Jag har fått kommentarer om vart jag har tagit vägen så tänkte svara här. Jag har åkt österut. Kommer ni ihåg att jag skrev att jag inte var nöjd med att vara bekväm. Well, som tidigare nämnt så sa jag upp mig från mitt jobb på universitetet och började söka annat. Jag ville ha en nystart och jag känner mig själv. Om jag inte är stressad och pressad kommer jag inte göra något åt saken. Så om jag skulle vara kvar på jobbet skulle jag inte vara tillräckligt motiverad för att söka mig bort. Det var skrämmande att säga upp mig. Jag visste inte vad som väntade, det enda jag visste var att jag inte ville vara kvar.

 

Jag skickade många ansökningar och precis när jag började ge upp fick jag svar om den tjänst som jag ville ha mest. Så nu bor jag i en liten stad i Thailand, vid gränsen till Burma och undervisar. Jag undervisar i engelska, demokrati och mänskliga rättigheter. Alla mina studenter är burmeser, en del av dem har bott i flyktingläger medan andra har haft ett liv med relativt bra standard. Men det gemensama för alla är att de har vuxit upp under en militärregim som fängslar folk godtyckligt och som utför forced labour (slavarbete). Ingen av mina studenter hade blivit undervisade i demokrati eller mänskliga rättigheter tidigare.

 

 

Vi bor 15 tjejer i ett hus. Vi är kristna, buddhister och muslimer. Vi sover på tunna madrasser ihop. Vi lagar mat och äter ihop. Vi tvättar våra kläder och hänger dem på tork. Om vi ser att det börjar regna tar vi ner varandras kläder så de inte blir blöta. 

 

Vi berättar om våra liv och inser snabbt att våra erfarenheter inte skiljer sig så mycket från varandra, fastän vi har olika religioner och etniciteter. När vi berättar om våra föräldrar skrattar vi alltid igenkännande. Vi förstår när den andre har kärleksbekymmer eller har en enorm hemlängtan.

 

Jag kommer vara kvar här tills januari. Sen ska jag åka omkring och se mig om i Asien i en månad innan jag åker tillbaka till Sverige.

 

Stay blessed

BagLady

 

 

 

 

 

 

Långt intro, med definitvt värd att vänta på.

 

 

Enjoy my friends!

 

BagLady