baglady

Hej alla underbara,

 

Jag har fått kommentarer om vart jag har tagit vägen så tänkte svara här. Jag har åkt österut. Kommer ni ihåg att jag skrev att jag inte var nöjd med att vara bekväm. Well, som tidigare nämnt så sa jag upp mig från mitt jobb på universitetet och började söka annat. Jag ville ha en nystart och jag känner mig själv. Om jag inte är stressad och pressad kommer jag inte göra något åt saken. Så om jag skulle vara kvar på jobbet skulle jag inte vara tillräckligt motiverad för att söka mig bort. Det var skrämmande att säga upp mig. Jag visste inte vad som väntade, det enda jag visste var att jag inte ville vara kvar.

 

Jag skickade många ansökningar och precis när jag började ge upp fick jag svar om den tjänst som jag ville ha mest. Så nu bor jag i en liten stad i Thailand, vid gränsen till Burma och undervisar. Jag undervisar i engelska, demokrati och mänskliga rättigheter. Alla mina studenter är burmeser, en del av dem har bott i flyktingläger medan andra har haft ett liv med relativt bra standard. Men det gemensama för alla är att de har vuxit upp under en militärregim som fängslar folk godtyckligt och som utför forced labour (slavarbete). Ingen av mina studenter hade blivit undervisade i demokrati eller mänskliga rättigheter tidigare.

 

 

Vi bor 15 tjejer i ett hus. Vi är kristna, buddhister och muslimer. Vi sover på tunna madrasser ihop. Vi lagar mat och äter ihop. Vi tvättar våra kläder och hänger dem på tork. Om vi ser att det börjar regna tar vi ner varandras kläder så de inte blir blöta. 

 

Vi berättar om våra liv och inser snabbt att våra erfarenheter inte skiljer sig så mycket från varandra, fastän vi har olika religioner och etniciteter. När vi berättar om våra föräldrar skrattar vi alltid igenkännande. Vi förstår när den andre har kärleksbekymmer eller har en enorm hemlängtan.

 

Jag kommer vara kvar här tills januari. Sen ska jag åka omkring och se mig om i Asien i en månad innan jag åker tillbaka till Sverige.

 

Stay blessed

BagLady