baglady

Sommaren 2011 åkte jag iväg till norra afrika. Jag hälsade på släkt och passade på att åka iväg till ett barnhem. Många av historierna som jag fick höra där hemsöker mig än idag.

Landet jag åkte till är ett väldigt familjeorienterat land. Så ifall föräldrarna i en familj skulle dö ställer resten av släkten upp och tar hand om barnen, no matter what. Det betyder att många av de barn som bor i barnhemmen där har föräldrar som lever. Anledningen till att barnen överges och sätts på barnhem är på grund av att många är födda utanför äktenskap. Många är kanske till och med en påföljd av väldtäckt.

Att sätta ett barn på barnhem i det här landet sker inte smärtfritt, därför väljer en stor del att överge bebisarna på offentliga toaletter eller slänga dem vid sopstationer. Många bebisar som kommer till barnhemmen är smutsiga, sjuka och undernärda. En del av barnen hittas döda. Några av dem mördade. En historia som jag inte kan sluta tänka på är en bebis som blev övergiven bland vilda hundar. Tanken tros vara att hundarna skulle hinna döda och äta upp bebisen innan någon hittade det. Men som tur var blev den räddad av några förbipasserande. Men bebisen hade ändå alldeles för många skador och avled senare. En annan bebis blev knivhuggen i magen. Den överlevde inte heller.

Många av de här historierna kan jag inte skaka av mig, och det på något sätt gör mig glad. Jag vill inte bli immun mot sånt här. Det är inte okej det som sker.

Jag vill så gärna åka tillbaka och hjälpa till mycket mer. Kanske på ett annat sätt. Det är uppenbart att lagarna och traditionen i landet gör att många hellre väljer att döda sitt barn än att utstå stigman och möjligtvis straffen av att ha ett utomäktenskapligt barn. Där måste den största förändringen ske.

Stay blessed
BagLady